SKÄRGÅRDENS PLÅGA
Det ökande välståndet i samhället leder till en del mycket olämpliga utvecklingar.
En av dem är det snabbt ökande antalet snabba motorbåtar – först i Sverige och Norge, men efterhand även i Danmark.
Obegripligt när vi vet att en motorbåt på 200 hk drar betydligt mer bränsle än ett fullastat lastbilståg - i dessa CO2-tider... ???
v
Skärgårdsidyll - javist - men det är en mask i äpplet
Man kan då bara njuta av all denna idyll - så vacker, förtätad, så mäktig och så urgammal.
En riktig fröjd för ögat – men titta då närmare
Vid ön i mitten - just nu så fridfullt - ligger några av skärgårdens fredsbrytare - snabb-båtarna.
Det finns ofta några helt fasta rutiner på en skön sommardag.
-
Jag har observerat att sådana båtägare vanligtvis aldrig ligger där över natten
-
Att de ofta kommer fräsande tidigt på morgonen för att "uppta" et skär för att sola.
-
Solstolar och filtar lastas upp på klippan tillsammans med påsar med drycker och sololja.
-
Vid middagstid fräser pappa in på fastlandet – kanske för att hämta pizza?
-
Han återvänder till familjen som sitter i solstolarna på ön (och håller den upptagen)
-
När middagstiden närmar sig packar man ihop alla prylar och fräser iväg igen.
-
Och nästa morgon är de där igen – och dagen efter!
Det är alltså 3 rusningstider i skärgården när de hårt arbetande tar sommarlov:
Morgon, middag och kväll.
Här härjas idyllen av motorljud, krusningssjö och avgasar.
I takt med att välståndet ökar, ökar också koldioxidkatastrofen och oljebolagens rikdom
...men inte fantasin..!
.
DET ÖKANDE SNABBBÅT-PROBLEMET
Synd att dessa bullriga och förorenande saker sprider sig så våldsamt under dessa år.
Medvetenhet om CO2-problematiken borde då leda till en helt annan utveckling
Det ökande välståndet i samhället leder till en del mycket olämpliga utvecklingar.
En av dem är det snabbt ökande antalet motorbåtar med allt kraftfullare motorer – först i Sverige och Norge, men efterhand även i Danmark.
Farväl till motorsnipan
De första åren jag kom till skärgården - i 1980'arna - såg man många traditionella, långsamma, klinkbyggda och spetsiga träbåtar gå omkring – de fina ”snipor”.
Men ibland såg man också öppna jullar med en 10-25 HK motor på – ibland ledda av en hemmafru med en duk runt håret. Hon skulle shoppa i den närliggande hamnen.
Sniporna tynade långsamt bort, och efter hand blev det allt vanligare att iaktta ca. 20 fots speedbåtar med motorer på 90 HK – men dom senaste 10 åren har det blivit helt galet – båtarna har inte blivit större, men nu är det helt normalt med motorer på 180-250 HK.
In med de förorenande snappbåtarna
Snipan och jullen med hemmafrun ombord har ersatts av otaliga motorbåtar som mer eller mindre mållöst fladdrar runt mellan öar och skär.
Obegripligt när vi vet att en motorbåt med 200 hk och några få personer ombord drar betydligt mer bränsle än ett fullastat lastbilståg - bara för skojs skull - och så i dessa CO2-tider...???
Tyvärr finns det också en tråkig tendens för många snabbbåtsförare att älska att skryta för andra om deras hastighet och kraftprestanda.
Strax utanför hamnhålet ryker handtaget i botten – och till hamnen kör man med högsta hastighet ända in i det sista.
Allt för ofta ses motorbåtar fladdra runt mellan förankrade båtar där det kan finnas badgäster – och ofta även nära stränderna. Allt i strid med reglerna, men ingen kommer efter dem!
Det finns många andra obehagliga konsekvenser, som du kan se mer om längre ner - men också förslag på lösningar:
Snabbbåt skam!
Skärgården är det vackraste seglingsvattnet, fullt av utmaningar och alltid säkert att navigera i. Naturen är så vacker och det är bara en kort bit till land – vilket nog kan kännas väldigt jobbigt om man navigerar fel....
Vågor är inte så många av - men massor av båtar. Tyvärr har det de senaste åren också blivit för många snabbgåande motorbåtar – de största är dom värsta, sett till dyningar, men de er inte så många.
Förvirring och oväsen
En annars stilla bra väderdag virvlar det i en oändlighet med cirka 20 fot öppna motorbåtar med mycket kraftfulla utombordsmotorer. Det gör mycket oväsen och kaos i vattnet.
Det kan bara förvåna mig att ingen ingriper inför den helt onödiga galenskapen. Varför är människor så upptagna på sina semester och fritid?
Och är det inte stressigt för de som köpt eller hyrt stuga ute i skärgården för att komma bort från storstadens stress, buller och föroreningar?
Det måste också ha funnits någon form av statusjakt över motorstorlek. Båtarna har förvisso inte blivit mycket större, men där utombordaren för 15 år sedan till min indignation var 90 hk är det nu nästan dominerande att de har 180-250 hk.
Bara för att transportera en vanlig liten familj ut till ett skär eller en ö några få sjömil från fastlandet !!?
Det är rena galimatias – varför?
Skulle det spela någon roll om det tog en timme totalt att komma ut till ön snarare än en halv, inklusive packningen av båten?
Å andra sidan innebär hastighetens galenskap en enorm förorening och påfrestning på atmosfären. En sådan mindre motorbåt i full fart drar betydligt mer bränsle än ett stort fullastat lastbilståg – och det är bara för skojs skull...!
Varför sätter ingen stopp för denna helt onödiga CO2-förorening?
Svenskarna var först med att sprida konceptet FLY-SKAM i samband med det överdrivna resandet med jetplan som ett lyxfenomen för de många välbärgade svenskarna.
Men ingen verkar vara intresserad av den växande SNABBBÅTS-SKAM!
Stoppa loppet vid kusterna dock
På sommaren är de ovan beskrivna förhållandena vardagliga, jag blir inte
riktigt lika upprörd som nu av att läsa om dem.
Men hur snuskigt! Var finns lagstiftningen som kan reglera denna idioti?
Var finns myndigheterna som kan och vil ingripa?
Havet är fritt – och därför också fritt för idioterna att härja. Anarki är diktatorns arbetsfält.
Trots mina sympatier för anarkismens antiauktoritära idéer måste jag alltså – återigen – föreslå frihetsinskränkningar, införande av lagstiftning och kontrollerande åtgärder.
Max. 6 knop 1 sjömil från land
En lagstiftning som föreskriver en maxfart på 6 knop (11 km i timmen) närmare än 1 nautisk mil (1,8 km) från land kommer i den mån att sätta en gräns för buller- och riskbelastningen - både i fjordarna och vid de övriga kusterna. Inga båtar sätter bogvatten i den hastigheten - och inga simmare och små fartyg plaskar runt över 1 nautisk mil från land.
Gång på gång ser jag motorbåtar – i full fart och ganska nära – passera folk i jollar, kajaker och kanoter.
Motorbåtsfolket ser inte ens tillbaka på om deras grova sjöar får någon att kantra - de har ingen aning om vilka skador deras kölvatten kan orsaka. De är inte heller klart medvetna om att de är juridiskt ansvariga för den skada de orsakar.
Imponatoreffekt
En stor del av nöjet för många motorbåtsförare är uppenbarligen att dyka upp inför folk på stranden eller i hamnen. Detta nöje är farligt och stressande för alla andra. Det måste stoppas!
Imponatoridiotin kommer automatiskt att stoppas genom att du måste segla 1 sjömil bort från hamnen och kusten innan du får riva i gasreglaget. Ingen brukar bada 1 nautisk mil från land, inga små fartyg pusslar runt där ute – och inga båtar ligger för ankar.
De seriösa vattensportsutövarna, vattenskidåkarna och drakflygarna kan då - och skulle absolut vilja - bara köra en sjömil ut innan de öppnar bensinslussarna - det tar exakt 10 minuter att segla en sjömil i 6 knop.
De nuvarande förhållandena orsakar buller, fara och störande för omgivningen, som bara vill njuta av lugnet vid vattnet i den tid då även snabbbåtarna vill fräsa runt och ha kul.
Det kallas väl egentligen rekreationsområden. Här vill de många koppla av och återhämta sig – men hindras från att göra det av några ofredsstiftare.
En seglare yttrade dessa kloka ord för flera år sedan, som jag bara kan stå helhjärtat bakom:
"En snabb-båt är ett fartyg som är till förmån för de få - men till plåga för dom flesta"
Tänk vad det skulle göra med livet i den svenska skärgården om en 1 sjömils hastighets-begränsning på 6 knop genomfördes i Sverige!
Så, ett väldigt enkelt krav löser det mesta:
Max 6 knops fart inom 1 sjömil från land!
Ökande svensk uppmärk-samhet på problemet
Äntligen kommer det svensk kritik mot det utbredda motorbåtsvansinnet i skärgården.
Se bara inlägget här i Akterspegeln nr 25, oktober 2020.
Artikeln fick redan respons i nästa nummer av bladet:
Det är bra att inte köra så fort på sjön
I förra numret av Akterspegeln skrev vi en artikel under rubriken ”Varför måste vi köra så fort på sjön?”
Ett exempel var Hjärterö ränna söder om Skärhamn där någon lyckats köra ner ett flytande sjömärke och det gör man inte i 5 knop. Jag försökte då få länsstyrelsen att införa hastighetsbegränsning och till min stora glädje kom det ut en remiss i höstas med förslag att införa hastighetsbegräns-ning på 5 knop.
Det är nu beslutat och gäller från senhösten 2020 (se bifogat sjökortsutdrag). Den här bestämmelsen togs av sjösäkerhetsskäl men det finns också andra skäl att minska hastigheten i känsliga passager.
Dom finns beskrivna i Havsmiljöinstitutets rapport ”Fritidsbåtars påverkan på grunda kustekosystem i Sverige. ” som kom ut hösten 2019.
Där beskriver man två viktiga faktorer och det ena är vågbildning som vi alla har upplevt när vi mött eller blivit omkörda av stora motorbåtar i hög fart. Det handlar om båtstorlek, motorstorlek och hastighet och eftersom båtarna har större och större motorer och blir snabbare är detta ett ökande problem.
Det är inte ute till havs i öppen sjö som det här är ett miljöproblem utan i grunda skyddade passager som till exempel Hjärterö ränna. Där finns viktiga grunda områden, ibland med ålgräs som alltid varit skyddade från havets påverkan genom vågbildning.
Nu utsätts dom från påverkan från våra fritidsbåtar som genom vågbildningen grumlar upp och eroderar bottnarna.
Receptet är enkelt, med sänkt hastighet försvinner problemet nästan helt. Det andra problemet handlar om undervattensbuller där vi tyvärr inte vet så mycket om hur olika organismer i havet reagerar.
Det vi vet är att buller från fritidsbåtar kan ha en betydande påverkan på marina organismer.
Dessutom kan ljudet transporteras långt och snabbt under vattnet, cirka 4 gånger snabbare än i luft. I grunda områden med öar och skär kan ljudet studsa många gånger fram och tillbaka. Det finns dåligt med data men vi vet att hastigheten är en viktig faktor.
Det här är därför ytterligare ett skäl att begränsa hastigheten i trånga passager med grunda områden.
Min slutsats är att det finns flera goda skäl att anpassa hastigheten i vår fantastiska skärgård:
- Sjösäkerhet (färre olyckor)
- Trivsel (tid att visa hänsyn)
- Miljö (vågor och buller)
- Mindre bränsle (plånbok och klimat)
- Mindre motorer (plånbok)
Det finns ett skäl emot och det är att det tar längre tid att komma från A till B. Men som jag skrev i förra artikeln, vi är ju faktiskt på sjön för att njuta och inte för att komma därifrån så fort som möjligt.
I väntan på att länsstyrelsen fortsätter med att hastighetsbegränsa flera skyddade leder kan vi ju själva frivilligt hjälpa till genom att anpassa hastigheten.
Axel Wenblad, Styrelsemedlem
Det kom faktiskt en lokal lösning på problemet, som beskrivs på Västkustens Träbåtsförenings hemsida:
"Ni lästa alla artikeln i Akterspegeln nummer 25 med rubriken ”Varför måste vi köra så fort på sjön? Skriven av Jessica Andersson och Axel Wenblad ”.
Vi kan nu meddela en framgång, Myndigheten har lyssnat, Nu är Hjärterö ränna fartbegränsad – ett litet steg för miljön och trivseln på sjön."
Skönt, men varför inte införa en generell hastighetsbegränsning på 6 knop i hela skärgården?
Du kan gå in på föreningens hemsida här
Ett väldigt enkelt krav löser det mesta:
Max 6 knops fart inom 1 sjömil från land!
v